» Fredag (117) LAST DAY

Idag vaknade jag upp till min allra sista dag.. och första deprimerande tanken var att nästa gång jag lägger mig är lördag kväll.. hatar att dygna. Nåväl!

Vaknade upp och åt min sista frukost och tog farväl av Viktor (han som gör frukosten), kommer sakna hans servering och glada humör hahah. Var skönt att få frukosten tillagad åt en varje morgon. :')

Åkte iväg till skolan för mina sista lektioner, som var sjukt tråkiga egentligen.. men var tvungen att vara där för att få mitt certifikat! Och självklart fick jag certifikatet sista lektionen så jag inte skulle åka hem haha. Men tidigare ångest över ett dåligt resultat släppte då jag fick se att jag fått betyget C2! (Bättre kan man inte få, woop woop! Hade även sett resultatet på morgonen på datorn men man vet aldrig om det stämmer när det gäller EF.. men det gjorde det!)

Efter skolan drog jag till biblioteket med Mara för att lämna tillbaka en bok, betala en skuld jag inte visste om jag hade och sedan åka hem för att packa.

_____________________________________________________________________________
Detta är det sista jag skrev straxv efter att jag kom hem från England för att skriva klart min blogg. Nu sitter jag här,  4 månader senare, och minns knappt ett skvatt av vad jag gjorde där, min sista dag i Brighton. *Hatar mig själv*


Jag minns att jag försökte packa ned min packning och slänga massor av skräp, vilket var riktigt jobbigt. Jag hatar att packa..  Jag hade liite övervikt, men det slapp jag lyckligtvis betala något extra för. :') På kvällen hade jag lite avskedsmiddag med Mara, Asier, PK, Daisuke, Ryo, Yusuke och Shintaro. Mara gav mig ett litet färdpaket med kakor och kex etc för att klara mig på flygplatsen haha, så himla gulligt! :D

Det spööööregnade ute hela kvällen och på hemvägen dränktes jag totalt. Det är INTE lätt att gå under ett enmans-paraply med tre pers, varav en av dem är ett 1,90 muskelberg typ hahah. Mina skor blev dyngesura, och torkade lagom tills jag kommit fram till Sverige. :)) Inte så mysigt..

Jag tog lite sista farväl av de få vänner jag hade kvar på residenset då, efttersom alla redan hade åkt hem.. Klockan tickade och jag hade tänkt försöka sova lite ändå, men det gick inte då jag var både f ör pigg för att sova och för nervös för hemfärden. På väg tiill England hade jag liksom fått mycket hjälp av mina förädrar och pojkvännen, när jag fick skjuts dit, mat och hjälp på flygplatsen. Nu skulle jag vara helt själv.. 

Så jag dubbelkollade min packning och låg i sängen och skrev med vänner från hemma, och med Minke som (försökte) peppa mig för hemfärden. :) 
1,5 timme för tidigt kom taxin som skulle hämta mig.  SJÄLVKLART gjorde EF ett misstag i allra sista minut - fuckar upp att ge mig min taxi tid.. Fick panikpacka det sista, och försöka ta ner mina saker för alla trappor snabbt som attan. Tydligen hade taxichauffören två andra att plocka med, som skulle till samma flygplats. Detta hände runt.. 2-tiden?? 

Natalia, min rumskompis, hade varit borta hela kvällen och räknade med att jag skulle bli hämtad den tiden jag trodde jag skulle bli hämtad, kom lyckligtvis hem precis innan jag skulle in i taxin. Så vi hann ta ett sorgset, stressat hejdå.. Tack EF.. 

Taxiresan blev jävligt lång. De andra två tjejerna som skulle med i bilen kunde knappt engelska (de var italienare) och somnade rätt snabbt.. och jag försökte snacka med taxi chaufffören samtidigt som jag försökte hålla mig vaken. Jag tyckte det var pinsamt att sitta bredvid honom och sova hela vägen hahaha.. Men jag somnade och vaknade i stort sett hela resan (ca 2 timmar kanske?) tills vi var framme på flygplatsen. 

Chauffören lämnade oss snabbt (jag hade hoppats på att han kunde hjälpt oss att hitta något på flygplatsen.. även om jag vet det är mer än vad som krävs av hans jobb) så jag och italienarna letade efter ingången till flygplatsen. 

Någon random människa från ingenstans visade oss en hiss och BAM, plötsligt var vi där! Jag hade fått tips av min pojkvän som gjort samma grej några veckor tidigare, så jag visste lite av vad jag skulle göra när jag kom fram i alla fall. Och trots att han la sig sent och skulle upp tidigt för att följa med och hämta mig, så vaknade han ännu tidigare för att hålla mig sällskap. :') Uppskattat till max, försäkrade jag honom nom att jag hade koll på läget nu tack vare honom och sa att han fick sova så mycket som möjligt istället. 

Istället satt jag där på golvet vid min väska och drack vattem och tittade på klockan för att se när jag kunde få checka in mitt bagage. Jag minns inte hur länge jag väntade, men det kändes som en evighet. Till sist hände det något på skyltarna, och efter att jag försäkrat mig typ femtio gånger om vart jag skulle gå ställde jag mig i någon lång lång kö.. Var inte 100% säker på att jag stod rätt fören mitt bagage var incheckat och killen vid disken tittat på min biljett haha. 

Sedan följde jag bara efter alla andra, typ. Jag hade några timmar att döda tills planet gick, men den tiden gick åt att bara komma fram till rätt gate och stå i köer. FIck även sitta och vänta ner mer, men var så jävla trött men taggad på att få åka hem så det var lugnt! Frös bara så mycket på grund av mina blöta skor, hahah!

Minns knappt flygresan.. tror jag satt vid ett fönster och tog det lilla lugna. FIck mitt bagage rätt snabbt och när jag kom ut till anländningshallen stod mina föräldrar och min pojkvän där och väntade på mig! :)

När vi satt i bilen var det nästan som om ingenting hade ändrats, haha. Allt var precis som vanligt, på både gott och ont... Jag och pojkvännen somnade i bilen, självklart, haha. 

För att hålla det sista kort: Jag kom hem. Fick äntlgen gosa med lilla Bamse, la mig i sängen och vilade och kramades med Stefan tills vi skulle åka och handla. Emelie & Alex skull nämligen komma hit, och jag hade (idiotiskt nog) ådragit mig uppgiften att laga quesadillas till alla (för första gången någonsin). Det var fett jobbigt, och jag var gnällig eftersom jag nästan varit vaken i 1,5 dagar hahah. Somnade gott den natten, måste jag säga. I min egen säng, i mitt egna rum utan tre rumskompisar som väckte mig <3 

The end.

Synd bara att jag var så jävla klantig och aldrig uppdaterade detta inlägget, då hade det defintivt blivit sååå mycket roligare... xD